Lık - Åkallelse

Jag talar till ålderdomens mörka krafter som går i dödens skugga, hör mig kalla på er, hör mitt kall och kom till mig. Driv med nordanvindens kalla drag och ni skall finna mitt öppna och varma hjärta. Slo ro i mitt fattiga lekamen och giv mig vad jar åtrår ty jag är nu er herre och ni skall lyda mina ord.

Vilse bland höga gestalter, finner ingen ro, går i deras värld har på jorden. Kalla blickar från bortgångnas ogön vill inget väl. Suger ur livets sötma. Ständigt iaktagen för vart stegs som tas, livets cykel går tillbaks mot det förgångna. Den begravde står åter igen, de uråldrigt sovande krafter äro åter vid liv.