Uno Svenningsson - Under Tiden

Det stora havet svalkar mig
Där min värld slutar börjar en ny
Ur djupen reser sig bergen som gudar
I skymningen
Andarna har vaknat i leendets land
Jag hör hur dom viskar, viskar mitt namn
En sång från andra sidan
En värld utan slut

Under tiden försvinner
Människor på vår jord
Som stjärnor på himlen
Tänds dom utan ord, utan ord

Tror du att vi kommer tillbaka?
Tror du att vi kommer tillbaka?

I ett tempel fyllt av rökelse och guld
Blev jag välsignad av en munk
En aning lättad, kände jag mig trygg
För en stund
Andarna har vaknat, dom ser oss nu
Där långt bortom tid och rum
Svävar dom nu
En sång från andra sidan
En värld utan slut
Under tiden försvinner
Människor på vår jord
Som stjärnor på himlen
Tänds dom utan ord, utan ord

På smala stigar utan något ljus
I ett ljummet regn bland andarnas hus
En ström av mäniskor söker sig hem
Till det trygga igen
De tysta ropen får inga svar
De hjälplösa kryper in i sina skal
De enda hem de har är ruset som ännu finns kvar

Under tiden försvinner
Människor på vår jord
Som stjärnor på himlen
Tänds dom utan ord, utan ord

Tror du att vi kommer tillbaka?
Tror du att vi kommer tillbaka?

Det stora havet svalkar mig
Där min värld slutar börjar en ny
Ur djupen reser sig bergen som gudar
I skymningen