Av stormen piskas vågor
som bryts av skeppets stäv
I djupet viskas om farhågor
om havsråets begär
Av nordstjärnan är de ledda
att trotsa havets fasor
I asars ögon sedda
med sköld och stål i hand
Ner i vågors svall
släpp nu tag
blunda och fall
kom till mig
Ur diset träder vårt fädernesland
I gryningsljuset når vi vår hamn
En eld till de som tog hennes hand
som drunknar i havsråets famn