Ultima Thule - Mörker

Ser du mörkret i mitt hjärta?
Ser du mörkret i min själ?

Jag gråter utan tårar och jag hatar utan själ.
Min smärta är begraven för att alltid glömmas bort.
Och i lönndom räknas tårar över tiden som har gått.

Jag brinner av en längtan, men min eld den är för svag.
Jag borde vetat bättre än att ensam slå mitt slag.
Jag blundat för det dolda.
Och gömt undan mina spår.
Men hur jag än försöker står jag stilla där jag står.

Om modet i mig sviktar.
Och rösten inte bär.
Så ställ er vid min sida vi ska samlas till vår här.
Jag brinner av en längtan, men min eld den är för svag.
För tillsammans vid min styrka som ger kraft till våra slag.

Jag har ondskan i mitt inre.
Jag tar ondskan i försvar.
För så länge som jag blundar, har den mig i sitt förvar.
Om modet i mig sviktar att inte rösten längre bär.
så ställ er vid min sida så vi inte slits isär.

I mitt inre brinner ångesten, har levt mitt liv i skuld.
Genom lögner har jag älskat.
Har alltid älskat guld. Det blir min mentala stämgud, men ondskan är min vän.
För så länge som jag blundar finns vägen för mig hem.

Om modet i mig sviktar.
Och rösten inte bär.
Så ställ er vid min sida, vi ska samlas till vår här.
Jag brinner av en längtan, men den elden är för svag.
För tillsammans med min styrka som ger kraft i våra slag.

Ser du mörkret i mitt hjärta?
Ser du mörkret i min själ?
Jag gråter utan tårar och jag hatar utan själ.
Min smärta är begraven för att alltid glömmas bort.
Och i lönndom räknas tårar över tiden som har gått.

Om modet i mig sviktar.
Och rösten inte bär.
Så ställ er vid min sida vi ska samlas till vår här.
Jag brinner av en längtan men den elden är för svag.
För tillsammans med min styrka som ger kraft i våra slag.

Om modet i mig sviktar.
Och rösten inte bär.
Så ställ er vid min sida vi ska samlas till vår här.
Jag brinner av en längtan.
Men den elden är för svag.
För tillsammans med min styrka som ger kraft i våra slag.